Känsla ingen du kan köpa

En sak har jag inte riktigt förstått, varför de flesta väljer att ge upp, om de kommer till motgångar med sin häst/ponny what ever, istället att kämpa sig igenom motgången och vända den till framgång. Synd nog så verkar det vara viktigare för endel att ha bästa hästen, som man kan skryta med, plocka mest rosetter, och måste alltid vinna. Det går att köpa sig framgång ett tag, men äkta ridkänsla är något man måste lära sig själv. Då spelar pengar ingen roll, för hur mycket pengar du än har, hur dyr häst du än har så går känslan inte att köpa, den måste du hitta själv.

Jag glädjs hellre åt de som har en medelmåttig häst, som verkligen har glädje med sin häst, rider i harmoni och bara har kul. Än de som har "pappa betalar hästen" som börjar gnälla och skrika åt mamma/pappa om de inte vinner, eller om hästen går dåligt. Utan känsla i ridningen så, kan vi inte finna harmonin vi är ute efter. Det spelar ingen roll och du hoppar, rider dressyr eller islandshäst, känslan är A och O!



En av mina bästa tävlingsritter som jag minns så väl är från 2009, Örn var tokfin jag var överlycklig, allt gick perfekt. Jag njöt, hästen var glad och allt bara flöt på precis som det ska. Kan även tillägga att jag vann inte utan kom trea. För mig är inte att vinna det viktigaste utan att jag får utvecklas som ryttare, utvecklas med min häst och lära oss kämpa trots motgång, finna hoppet i de dåliga och vända det till något bra.

En sak är då säker, jag har fått käma enormt mycket med Örn, och kämpar ännu. Han är ingen lätt häst, som man stoppar i en 5 kr och sen är de bara tuta och köra, utan man måste verkligen rida honom, sen måste man fråga snällt, det går inte att tvinga honom, för då blir han bara arg och protesterar. Han har potential att bli riktigt bra, så jag längtar tills den dagen allt bara sitter. Och de underbara just för stunden ögonblicken blir längre, man får riktigt rysningar i kroppen när han väl arbetar rätt, då och då glimtar de till av hög aktion och super mukt i kropp och mun, då är man enomt lycklig, att man valde att kämpa vidare.